Förut kunde jag ibland smita hem på lunchen, äta med dem och gosa med Johanna.
Nu när hon är på förskolan så blir det mindre av det.
Jag är ofta hemma sent om kvällen.
I kväll fick hon följa med på möte.
Vi kom hem sent och hon var hur glad som helst.
Så här glad på sin musikstol
(Ludde påpekar att hon bara får låna den av honom)
Och så här glad inför sänggåendet
Hon kan verkligen värma en frusen mamma
2 kommentarer:
När jag var på förskolan häromdagen och skulle hämta Bianca så pratade jag med Johanna. Oj så glad hon blev när hon såg mig. Och oj vad vi pratade. Hon kände igen mig. Det värmde. Härliga, glada lilla sötnos...
Härligt! Jag blir också glad för sådana små historier.
Skicka en kommentar