En flicka i flätor hoppar på ett ben bredvid sin pappa vid perrongen i Malmö. Jag ser att hon pratar ivrigt, frågar och pekar. När mitt tåg rullar vidare rycker hon energiskt i pappans rock och vill att de ska vinka. Nu hoppar hon jämfota och skrattar.
Ibland, inte så ofta, men just nu.
Önskar jag att min Johanna kunde få vara som flickan i flätor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar