Vi är här. Vi lever och andas. Men fort, tungt och ansträngt.
Det är, och har varit, en jobbig period och jag vill helst inte låta negativ så jag låter bli att skriva.
Johanna har det bra på förskolan och på korttids. Men hemma är det stundtals katastrofalt. Vi klarar knappt av det. Och sedan Farfar försvann är det ingen längre som ringer och frågar om Johanna får komma och bo ett par dagar. Det var viktiga stunder både för oss, för Johanna och för Farfar.
Nu är det sommarlov och jag är inställd på att göra många roliga grejer. Men också mycket skrik och bråk från Johanna. Och tårar från mig.
Nu får det vara slut på gnället.
Hon är ganska ljuvlig också den här guldlockige tjejen. Och hon kan faktiskt räkna högt till fem.
Det är precis vad hon gör här på bilden, vid gårdagens besök på habiliteringen.
Idag ska vi på släktträff på Hasslö och sedan vidare ut i världen för lite barnsemester.
Det ser vi alla fram emot. Och Ludde undrar just nu om han ska börja packa.
En annan anledning till att det varit klent med uppdateringar är att bloggverktyget inte funkat från mobilen och hemmadatorn varit lite krasslig av och till. Nu verkar det som att jag lyckats fixa mobilbloggen och datorn är också fixad. Dessutom är det semester och ledig tid så nu ska jag kanske kunna bjuda på några uppdateringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar