Syskonkärlek

Nu har äntligen Ludde kommit till oss och Johanna kan inte vara nära nog.

Minisemester

Vi har varit på minisemester och det har verkligen varit toppen. Vi började med släktkalas på Hasslö för att träffa Farbror Jan med familj som är hemma på besök från Australien.

Därefter direkt till Trelleborg och sov ombord på stora färjan som tog oss till Travemunde. Det gick sådär med sömnen att ha Johanna i samma "brits" på natten men annars gick det bra. En hel dag i Hansapark blev det innan det var dags för hemfärd och ännu en natt i egen hytt. Vi var tillbaka i Trelleborg tidigt på morgonen och hann därför med SVTs inspelning av Sommarlovsmorgon i Malmö. Det gillade Johanna! 

Sen åt vi medhavd frukost i en lummig park. På hemvägen stannade vi i Ystad och badade i havet och sen stannade vi i Simrishamn och åt glass och mat. Fast i omvänd ordning.

Nu är vi hemma igen och konstaterar att vi haft det kanonroligt och barnen har skött sig exemplariskt, även Johanna. Och tro det eller ej. Hon åt tysk yoggi.

Tre av oss åkte denna häftiga attraktion. Jag var tyvärr inte en av dem...

Ludde och Junie längst till höger. Full fart såklart!

Johanna åkte flera karuseller, bland annat en "miniflumride", den tyckte hon var läskig. Men den här var populär. Karuselltjejen såg Johannas tårar när det slutade så hon fick åka om och om igen.

Glada!

Jag skrev visst något om att Johanna är besvärlig.

Sedan dess har hon strålat som en sol.

Nu är vi på väg till släktträff och alla är glada.









- Posted using BlogPress from my iPad

Vi andas. Men fort, tungt och ansträngt.

Ni är några stycken som undrar var vi håller hus.
Vi är här. Vi lever och andas. Men fort, tungt och ansträngt.

Det är, och har varit, en jobbig period och jag vill helst inte låta negativ så jag låter bli att skriva.

Johanna har det bra på förskolan och på korttids. Men hemma är det stundtals katastrofalt. Vi klarar knappt av det. Och sedan Farfar försvann är det ingen längre som ringer och frågar om Johanna får komma och bo ett par dagar. Det var viktiga stunder både för oss, för Johanna och för Farfar.

Nu är det sommarlov och jag är inställd på att göra många roliga grejer. Men också mycket skrik och bråk från Johanna. Och tårar från mig.

Nu får det vara slut på gnället.
Hon är ganska ljuvlig också den här guldlockige tjejen. Och hon kan faktiskt räkna högt till fem.

Det är precis vad hon gör här på bilden, vid gårdagens besök på habiliteringen.




Idag ska vi på släktträff på Hasslö och sedan vidare ut i världen för lite barnsemester.
Det ser vi alla fram emot. Och Ludde undrar just nu om han ska börja packa.

En annan anledning till att det varit klent med uppdateringar är att bloggverktyget inte funkat från mobilen och hemmadatorn varit lite krasslig av och till. Nu verkar det som att jag lyckats fixa mobilbloggen och datorn är också fixad. Dessutom är det semester och ledig tid så nu ska jag kanske kunna bjuda på några uppdateringar.