För jag har hela den här fina skaran av små och stora människor som min familj.
Det gör mig rik.
måndag 30 december 2013
lördag 28 december 2013
Inställd inskolning
Inatt skulle Johanna sova på Björnlyckan för första gången.
Ihop med någon av oss föräldrar som inskolning.
Hon är fortfarande rätt så hängig och magen är inte okej så vi fick ställa in det.
Mycket synd.
Ihop med någon av oss föräldrar som inskolning.
Hon är fortfarande rätt så hängig och magen är inte okej så vi fick ställa in det.
Mycket synd.
Vem blir näst?
Så blev det Luddes "tur".
Han har haft en lång kräknatt och jag har varit uppe och vaktat på våra nya heltäckningsmattor hela natten. Till sist bäddade jag en madrass till honom på köksgolvet.
Undrar om det blir Markus eller Junie som blir näst?
Eller Tobias eller Fredrik?
Kanske Morfar eller Mormor? De har båda varit här på besök.
Även om vi måste vara hemma och kräkas, tvätta sängkläder och handdukar hela lovet så är det här lovet hittills ändå bättre än förra året.
Även om vi måste vara hemma och kräkas, tvätta sängkläder och handdukar hela lovet så är det här lovet hittills ändå bättre än förra året.
fredag 27 december 2013
Johanna sjuk
Johanna har kräkts hela natten.
Är vi matförgiftade?
Hon åt ju faktiskt också på Teneriffa.
Eller är det helt enkelt vinterkräksjukan som kommit till vår familj?
Tvättmaskinen har inte varit stilla en minut sedan vi kom hem. Först tvätta allt i resväskorna, sen byta alla sängkläder och handdukar på toaletterna. Sen började Johanna kräka i den nybäddade sängen, på det ena badlakanet efter det andra.
Så tvättmaskinen fortsätter snurra här hemma.
torsdag 26 december 2013
onsdag 25 december 2013
Skönt vara hemma
Oj vad det är skönt att vara hemma!
-Var det en skön semester!
Jovisst, men låt mig berätta lite om veckan.
Vi lämnade villan kl 02.30 på natten för avfärd mot Malmö och Teneriffa. Vi har haft hantverkare här i flera veckor som fixar några rum så det har inte varit någon julmysig stämning här hemma med alla möbler i hallen och i köket. Så det var skönt, men lite oroligt, att bara lämna allt.
Flygresan dit gick bra. Det gick över förväntan med Johanna även om hon inte vill sova. Vi hade endast sovit ett par timmar så det tog nästan två dygn tills vi var i balans med vår dygnsrytm igen.
Hotellet var bra. Vi reste väldigt billigt så vi oroade oss för hur det skulle vara. Det fanns pooler, flera stycken, men de var ISKALLA. Det var i princip bara Johanna och Markus som badade.
Efter två dagar fick vi tråkigt besked hemifrån som gjorde att jag började kolla på att tidigarelägga hemresan. Det gick förstås inte.
En dag gick vi till havet, det var en bit att gå men en underbart vacker promenad. Det var svart lavasand på stranden - snyggt.
Tyvärr var det röd flagg och superhöga vågor. Men ett fåtal badade ändå vid kanten och det fanns badvakter så jag ville också doppa mig (efter att inte ha badat alls på hela veckan).
Havsvattnet var overkligt varmt - jag kan inte beskriva hur varmt och skönt det var. Jag tog bara ett par steg ut från stranden sen bottnade jag inte. Vågorna var höga och lekfulla och det kändes lyxigt att kasta sig i dem. Jag var noga med att bara vara precis vid strandkanten.
Men så kom en våg som slog ner mig. Allt blev mörkt och jag visste inte vad som var upp och ned och jag kände hur starka centrifugalkrafter drog i mig. Jag bestämde mig för att inte drunkna och kämpade mig upp över vattenytan. Drog in luft - andades ut, och kände paniken släppa.
Sen blev det mörkt igen. Och jag visste inte vilket som var ytan eller botten.
Jag kände en stadig och stabil hand i min, det blev ljust igen - himmelskt ljust och jag såg Markus och Johanna precis framför ögonen. Jag trodde nog att jag hade drunknat och såg någon slags dödssyn.
Så öppnade Markus munnen och sa -Dumt av dig att vara så långt ute.
Då förstod jag att jag levde.
För så säger man väl inte till någon när man tar farväl i dödstunneln!?
En stark våg hade sköljt upp mig på stranden, en badvakt hjälpte mig upp på fötter.
Det var otroligt korkat att bada när det var röd flagg. Jag som annars är så noga med regler förstår inte hur jag tänkte.
Energin i kroppen var helt slut och jag orkade knappast ta mig till solsängen några meter bort. Jag blödde på benen och i händerna, och hade slagit i flera kroppsdelar mot stenarna på botten och kunde därför knappt gå.
Vi stannade på stranden hela dagen och hade trots allt en mysig eftermiddag där. Johanna gillade inte alls vågorna och propsade tack och lov inte på att bada. Hon nöjde sig med att gräva i den svarta sanden.
På kvällen fick jag jätteont i magen.
På natten stod jag böjd över toalettstolen större delen av natten och kräktes.
På dagen som följde låg jag inne i feberfrossa och jag minns faktiskt inte mycket av den dagen.
Jag minns att jag oroade mig för att jag fått vinterkräksjukan och att Johanna och Markus kanske skulle få det lagom till hemresan. Hur skulle flygresan gå ifall de höll på att kräkas hela tiden?
Ingen av dem visade några symptom så jag intalade mig att jag antingen blivit matförgiftad eller blivit dålig av att ha fått i mig stora mängder saltvatten vid turbulensen under vågorna.
Mest misstänkte jag matförgiftning så jag åt inte mer i restaurangen. Mina småskador gjorde mindre ont men ena foten var alldeles blåslagen och var svår att stödja på.
Flygresan hem gick bra. Vi landade i Malmö lite före planerad tid och körde raka vägen mot villan i Sölvesborg på julaftonskväll.
Det var en härlig lyckokänsla att komma hem.
Mina äldsta söner var här båda två. Trots att det var julafton och de hade andra familjer att fira med. De hade städat och gjort fint. De hade varm glögg till oss och julskinka och en varsin julklapp.
Jag kan inte beskriva vilken fin stund det var. Då kände jag total lycka!
Och våra renoverade rum har blivit så fina under vår semestervecka. Så ärligt talat var det skönare att komma hem än att komma bort den här gången.
Foten är svullen och värker. Men det är en bra påminnelse om att inte bada vid röd flagg.
-Var det en skön semester!
Jovisst, men låt mig berätta lite om veckan.
Vi lämnade villan kl 02.30 på natten för avfärd mot Malmö och Teneriffa. Vi har haft hantverkare här i flera veckor som fixar några rum så det har inte varit någon julmysig stämning här hemma med alla möbler i hallen och i köket. Så det var skönt, men lite oroligt, att bara lämna allt.
Flygresan dit gick bra. Det gick över förväntan med Johanna även om hon inte vill sova. Vi hade endast sovit ett par timmar så det tog nästan två dygn tills vi var i balans med vår dygnsrytm igen.
Hotellet var bra. Vi reste väldigt billigt så vi oroade oss för hur det skulle vara. Det fanns pooler, flera stycken, men de var ISKALLA. Det var i princip bara Johanna och Markus som badade.
Efter två dagar fick vi tråkigt besked hemifrån som gjorde att jag började kolla på att tidigarelägga hemresan. Det gick förstås inte.
En dag gick vi till havet, det var en bit att gå men en underbart vacker promenad. Det var svart lavasand på stranden - snyggt.
Tyvärr var det röd flagg och superhöga vågor. Men ett fåtal badade ändå vid kanten och det fanns badvakter så jag ville också doppa mig (efter att inte ha badat alls på hela veckan).
Havsvattnet var overkligt varmt - jag kan inte beskriva hur varmt och skönt det var. Jag tog bara ett par steg ut från stranden sen bottnade jag inte. Vågorna var höga och lekfulla och det kändes lyxigt att kasta sig i dem. Jag var noga med att bara vara precis vid strandkanten.
Men så kom en våg som slog ner mig. Allt blev mörkt och jag visste inte vad som var upp och ned och jag kände hur starka centrifugalkrafter drog i mig. Jag bestämde mig för att inte drunkna och kämpade mig upp över vattenytan. Drog in luft - andades ut, och kände paniken släppa.
Sen blev det mörkt igen. Och jag visste inte vilket som var ytan eller botten.
Jag kände en stadig och stabil hand i min, det blev ljust igen - himmelskt ljust och jag såg Markus och Johanna precis framför ögonen. Jag trodde nog att jag hade drunknat och såg någon slags dödssyn.
Så öppnade Markus munnen och sa -Dumt av dig att vara så långt ute.
Då förstod jag att jag levde.
För så säger man väl inte till någon när man tar farväl i dödstunneln!?
En stark våg hade sköljt upp mig på stranden, en badvakt hjälpte mig upp på fötter.
Det var otroligt korkat att bada när det var röd flagg. Jag som annars är så noga med regler förstår inte hur jag tänkte.
Energin i kroppen var helt slut och jag orkade knappast ta mig till solsängen några meter bort. Jag blödde på benen och i händerna, och hade slagit i flera kroppsdelar mot stenarna på botten och kunde därför knappt gå.
Vi stannade på stranden hela dagen och hade trots allt en mysig eftermiddag där. Johanna gillade inte alls vågorna och propsade tack och lov inte på att bada. Hon nöjde sig med att gräva i den svarta sanden.
På natten stod jag böjd över toalettstolen större delen av natten och kräktes.
På dagen som följde låg jag inne i feberfrossa och jag minns faktiskt inte mycket av den dagen.
Jag minns att jag oroade mig för att jag fått vinterkräksjukan och att Johanna och Markus kanske skulle få det lagom till hemresan. Hur skulle flygresan gå ifall de höll på att kräkas hela tiden?
Ingen av dem visade några symptom så jag intalade mig att jag antingen blivit matförgiftad eller blivit dålig av att ha fått i mig stora mängder saltvatten vid turbulensen under vågorna.
Mest misstänkte jag matförgiftning så jag åt inte mer i restaurangen. Mina småskador gjorde mindre ont men ena foten var alldeles blåslagen och var svår att stödja på.
Flygresan hem gick bra. Vi landade i Malmö lite före planerad tid och körde raka vägen mot villan i Sölvesborg på julaftonskväll.
Det var en härlig lyckokänsla att komma hem.
Mina äldsta söner var här båda två. Trots att det var julafton och de hade andra familjer att fira med. De hade städat och gjort fint. De hade varm glögg till oss och julskinka och en varsin julklapp.
Jag kan inte beskriva vilken fin stund det var. Då kände jag total lycka!
Och våra renoverade rum har blivit så fina under vår semestervecka. Så ärligt talat var det skönare att komma hem än att komma bort den här gången.
Foten är svullen och värker. Men det är en bra påminnelse om att inte bada vid röd flagg.
söndag 22 december 2013
Hälsningar från Johanna
Det är helt okej här på Teneriffa. Vi har en balkong högt över marken, balkongräcket har små hål man kan kika igenom. Vattnet i poolen är kallt men jag badar ändå, jag och pappa är nästan de enda som badar här.
Det är härligt att ha mamma och pappa helt för sig själv, vi har pratat mycket och jag har lärt mig några nya ord.
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 19 december 2013
Det hände sig på Teneriffa
Att flickan äter litegrann.
Ja visserligen bara några teskedar, och bara mosad potatis och enbart om mamman sjunger "I ett hus vid skogens slut" mellan varje sked.
Men ändå!
Vilket framsteg!
onsdag 18 december 2013
måndag 16 december 2013
Sötaste tärnan
söndag 15 december 2013
Ännu en TV-kändis. Bra Bolibompa!
Ännu en av mina bloggvänner har blivit TV-kändis!
Neo fick vara med på Bolibompa. Så himla roligt!
En vanlig blogg
Det är så himla roligt att få se den här lille killen, som jag läst så mycket om i hans mammas blogg!
Bolibompa Kompishuset
torsdag 12 december 2013
Ludde besöker
Ikväll besökte vi Björnlyckan igen. Efter ungefär en timme i lekrummet körde jag därifrån och lämnade Johanna kvar med personalen. Hon vinkade och log mot mig.
Efter en stund körde jag dit igen och då hade jag Ludde med mig. Det var bra.
Han har haft så många frågor om Björnlyckan. Hur det ser ut, vad man gör och varför hon ska vara där. Han är inte förtjust i tanken och vill att jag ska lova att hon aldrig ska vara där när han är hos oss.
Det var också bra för Johanna som nu fick visa runt och känna sig hemmastadd.
Nästa gång vi ska dit ska vi prova att sova över.
Efter en stund körde jag dit igen och då hade jag Ludde med mig. Det var bra.
Han har haft så många frågor om Björnlyckan. Hur det ser ut, vad man gör och varför hon ska vara där. Han är inte förtjust i tanken och vill att jag ska lova att hon aldrig ska vara där när han är hos oss.
Det var också bra för Johanna som nu fick visa runt och känna sig hemmastadd.
Nästa gång vi ska dit ska vi prova att sova över.
onsdag 11 december 2013
Vad tänker ett syskon?
Genom den här bloggen har jag fått en del "bloggvänner". Vi träffas inte - men jag följer dem och deras vardag.
En av dem som har en speciell plats hos mig, av särskild anledning, är Masarinmamman.
Hon och hennes familj har varit med och tagit fram en film, för syskon till barn med funktionshinder.
Bra!
En av dem som har en speciell plats hos mig, av särskild anledning, är Masarinmamman.
Hon och hennes familj har varit med och tagit fram en film, för syskon till barn med funktionshinder.
Bra!
tisdag 10 december 2013
Inget lugnande mer till min dotter.
Jo förresten...
Vi fick Theralen utskrivet till Johanna inför flygresan. Som tur är provade vi lite först, en lördag här hemma. Det fick inte alls önskad effekt och vi ska definitivt aldrig mer ge henne något sådant.
Så nu vet ni det.
Vi fick Theralen utskrivet till Johanna inför flygresan. Som tur är provade vi lite först, en lördag här hemma. Det fick inte alls önskad effekt och vi ska definitivt aldrig mer ge henne något sådant.
Så nu vet ni det.
söndag 8 december 2013
Äntligen barnkalas för Ludde
Ludde fyllde nio år och eftersom vi inte firat barnkalas på flera, flera år (Förlåt Ludde) så slog vi på stort i år och bjöd tretton barn på Andys lekland.
Det var en bra dag med mycket lek och Ludde är nöjd!
fredag 6 december 2013
Dammigt värre
Vi renoverar några rum här hemma. Det innebär att vi har hantverkare som kommer kl 07 på morgonen, att våra möbler och grejer står huller om buller och att vi har betongdamm och slipdamm i hela vårt hus.
Så... när ni andra julpyntar och gör det mysigt så har vi det rörigare än någonsin.
Det gör inte oss så mycket. Vi är ju ändå inte så pyssliga.
Nytt besök på Björnlyckan.
Igår var vi och besökte Björnlyckan igen. Det gick bra och Johanna tycker det är kul att vara där. Nästa vecka ska hon prova att vara själv en stund.
Jag som är mamma har dock inte riktigt vant mig vid tanken än. Får se hur det blir.
Jag som är mamma har dock inte riktigt vant mig vid tanken än. Får se hur det blir.
onsdag 4 december 2013
Hon är en trygg unge
Idag var det kompetensutveckling för förskollärarna så Johannas avdelning var stängd. Jag lämnade henne på en annan förskola med nya vuxna och nya kompisar.
Johanna tog mig i handen och gick runt och undersökte de olika rummen när vi kom dit. När hon kände sig nöjd satte hon sig hos några killar som byggde med klossar. Då vinkade hon glatt hejdå till mig.
Hon är en trygg unge.
Det hade gått jättebra. Men oj vad trött hon var ikväll.
tisdag 3 december 2013
Johanna berättar
Hej, Johanna här!
Nu ska jag berätta något märkligt. Häromdagen var Mamma och hälsade på mig på förskolan.
Konstigt tyckte jag. Vad skulle hon där å göra?!
När vi skulle äta satt hon också med. Carina matade mig med ärtsoppa och jag åt som vanligt.
Men plötsligt tog MAMMA skeden och försökte mata mig.
Då sa jag stopp.
Men sen tänkte jag, okej då, och slurpade i mig några skedar och krävde applåder efteråt.
Sen när vi kom hem så trodde Mamma att vi skulle fortsätta med det där.
Hon tog fram skeden igen och försökte mata mig.
Men då sa jag STOPP. Det blir inget med det.
Det var kul att retas.
Besök på Björnlyckan
Johanna har varit och hälsat på Björnlyckan som är ett korttidsboende. Hon hälsar att det är jättekul där!
måndag 2 december 2013
Ludde nio år
Grattis på födelsedagen älskade Ludde. Hoppas du får en finfindag!
Idag fyller Ludde nio år. Hur gick det till?
Vi hade kalas för honom i lördags och då fick han frukost på sängen, sång och sina presenter som flera familjer hade lagt ihop till.
söndag 1 december 2013
Vi flyr
Det är första advent.
Alla som känner mig vet hur dåligt jag mår inför julen. Pressen, ångesten, känslan av otillräcklighet.
Varje år bestämmer jag mig för att det är sista gången jag känner så. Och jag tänker att nästa år ska jag....
1. Göra allt det där som "alla andra" gör så jag slipper känna mig otillräcklig.
eller
2. Strunta i alltihop och resa bort.
Det blir vare sig det ena eller det andra.
Idag är det första advent. Ingen stjärna eller ljusstake är uppackad här, jag har inte haft många lediga stunder den senaste tiden och ser inte ut att få det inom det närmaste heller.
En kväll slog vi till. Vi såg en billig resa och bokade och betalade den direkt. Inte så fint hotell och inte till den plats vi drömde om. Men överkomligt pris och borta.
Så det innebär att jag och Johanna och Markus vi flyr julen i år. Våra andra barn har det gott ändå tillsammans med sina andra familjer och vänner.
Förra året tillbringade vi mellandagarna på Lunds Barnsjukhus, det här året vill jag vara hemma. Så vi kommer hem igen när julstressen går över till lugna sköna mellandagar.
Alla som känner mig vet hur dåligt jag mår inför julen. Pressen, ångesten, känslan av otillräcklighet.
Varje år bestämmer jag mig för att det är sista gången jag känner så. Och jag tänker att nästa år ska jag....
1. Göra allt det där som "alla andra" gör så jag slipper känna mig otillräcklig.
eller
2. Strunta i alltihop och resa bort.
Det blir vare sig det ena eller det andra.
Idag är det första advent. Ingen stjärna eller ljusstake är uppackad här, jag har inte haft många lediga stunder den senaste tiden och ser inte ut att få det inom det närmaste heller.
En kväll slog vi till. Vi såg en billig resa och bokade och betalade den direkt. Inte så fint hotell och inte till den plats vi drömde om. Men överkomligt pris och borta.
Så det innebär att jag och Johanna och Markus vi flyr julen i år. Våra andra barn har det gott ändå tillsammans med sina andra familjer och vänner.
Förra året tillbringade vi mellandagarna på Lunds Barnsjukhus, det här året vill jag vara hemma. Så vi kommer hem igen när julstressen går över till lugna sköna mellandagar.
Nu är jag dock bekymrad och orolig för den långa flygresan. Johanna har haft några flygresor där hon i princip skrikit konstant. Inte för att hon har ont någonstans, och inte för att hon är rädd för resan. Men för att hon måste sitta på sin stol och inte kan gå runt som hon vill och inte förstår varför.
Den här gången har vi fått tipset att ge henne något lugnande och avslappnande. Men det känns inte bra och förmodligen får det motsatt effekt. Någon som har erfarenhet av detta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)