En inställd resa

Nu blev Julresan inställd.

Det är jag i och för sig glad för.

Jag vill inte åka dit längre.

Nu är det dags för nya beslut. Stanna hemma eller boka ny.
Lyxproblem.

Jag reste mig på nio...

Det blev ett kort sammanbrott.

Jag reste mig på nio
Skakade av mig självömkan och gjorde sånt som behöver göras.

Svårare än så får det inte bli.
Erkänna sig svag. En kort stund. Och sen gå vidare.

Familjen mår fint och Johanna har varit med förskolan och besökt ett äldreboende.
Ett fantastiskt bra initiativ. Seniorerna på boendet ska besöka förskolan i nästa steg.
Förhoppningsvis blir några kompisar - över generationsgränser.

Visst är det toppen!



Och.
Det finns alltid
en Lundell för varje stund

 

En sån dag

Det snurrar.

För mycket av allt.
Fragment. Ord. Påminnelser. Ominne.

Trycket över bröstet har hårdnat de senaste dagarna.
Det blir värre. Måste hitta lösningar.

Börjar fylla i ansökan om avlastning. Orkar inte gå vidare.
Jag slutar spjärna emot och låter det komma över mig. Det är en sån dag.
Jag låter mig bryta ihop.

Moster barnvaktar

-Idag har jag varit med kusin Hugo och moster Pernilla hela dagen. Det var kul!

Hos frisören

Ovärderlig hjälp

Vi stal lite ledighet och åkte med andra vuxna till Berlin.

Det var ljuvligt.

Johanna var återigen hos sin Farmor och Farfar och hade det förträffligt där. Eftersom vi kom hem sent på fredagskvällen var Morfar snäll och hämtade Johanna och lämnade henne till oss. 

Vi är så oändligt tacksamma för detta!

Att vi får hjälp med att skapa utrymme för paus i vardagen gör nytta för hela familjen. Och det är helt ovärderligt för oss att vi får hjälp med det praktiska kring det.

Tack!

Idag är det Tobbes dag!

Idag för tjugotre år sedan föddes en storartad liten människa. Han var försenad då och det har han fortsatt vara sedan dess. Det var en lång förlossning och bebisen visade prov på att göra det hela grundligt. Han var lugn och tålmodig, precis som nu.

Idag fick vi äran att uppvakta honom med frukost på sängen, precis som förr.
Eftersom de sovit här i natt.

Grattis Tobbe på födelsedagen!

 

För övrigt kan jag nog konstatera att mina fyra förlossningar varit något slags förebåd om hur den nya lilla människan ska bli. Barnen har blivit som deras förlossningar.

Tobbe som föddes den 18 augusti 1990 kom till världen långt efter att det var tänkt. Han tog god tid på sig och var lugn under hela förlossningen. När det var över och han var ute i dagsljuset gjorde han små ljud ifrån sig men inga klagoläten direkt. Sen anpassade han sig snabbt till de nya förutsättningarna och charmade sin omgivning med nyfikna ögon.

Fredde föddes den 7 maj 1992 och han rusade in i förlossningen för att vinna. Så har han fortsatt vara. Snabb, intensiv och mycket aktiv. Det var över innan jag riktigt hann förstå att det var igång. Så plötsligt var han bara där. Gallskrikande. Och krävde uppmärksamhet för sin person.

Ludde rusade inte till sin förlossning, han väntade tills förutsättningarna var perfekta och då gav han järnet. Det var den 2 december 2004. Han tyckte knappt att det behövdes ett sjukhus för att förlösas. Min egen bild är att just Luddes förlossning var så intensiv och gjorde så ont så att jag har förträngt den korta tid som den pågick. Jag minns en fruktansvärd bilresa till BB. Sen var det över. Ludde intog omgående platsen som lillebror och sladdbarn. Krävde uppmärksamhet dygnet runt och hela tiden.

Johanna är den enda som inte fick bestämma själv när förlossningen skulle komma igång. Det blev bestämt eftersom hon aldrig tog tag i det. Den 12 mars 2008 kom hon till världen. Men det tog tid. Hon hjälpte inte till särskilt mycket men efter flera dygn med värkstimulerande dropp kom hon ändå till världen. Tyst och stillsamt låg hon på min mage med stora ögon och betraktade det nya. Utan att kommentera det särskilt mycket. Det som jag omedelbart reagerade på var att hon inte åt som mina tidigare bebisar. Och det har fortsatt så.

Som små presenter har de kommit till mig alla de här barnen, sen kom även Junie som en bonus. Jag är lyckligt lottad.

Julresa

I år hände det.
Jag tog äntligen mod till mig och släppte taget om duktiga-flickor-måste-älska-julen och bokade en resa.
Ögonblicket hände någon gång under tidig vår. Eller möjligen sen vinter.
Det blev en charterresa till Egypten.

Nu avråder UD från resor till Egypten.

Och av allt gott och ont och läskigt som händer i världen och Egypten just nu, så är förstås inte min resa det en borde fundera på.
Dessutom så gäller faktiskt inte UDs avrådan de här turistorterna. Än.

Men det var något jag funderade på just nu.
Trots att jag inte borde prioritera den tanken.

Johanna tar en kortsemester

Nu åker vi vuxna till Berlin ett par dagar och Johanna åker till sin Farmor och Farfar. 

Hejdå vinkade hon glatt mot mig!

Söndertuggad

Undrar ni hur det har gått med tugghalsbanden ?

Sådär.

Det här är en del av dagens nytvättade, söndertuggade tröjor.

JazzJohanna

Det är Hälleviks Tradjazzfestival och Johanna verkar lika intresserad och inspirerad av jazz som hennes pappa är.

Just nu är de på plats för att lyssna på "lekisjazz" det verkar som att Johanna fått plats på första parkett.

Hoppsan

Jag hittade en man med motorsåg i min ädelsyrén

På TV-inspelning

Här sitter de finaste ungarna av alla. I Malmö på TV-inspelningen av Sommarlov.

Hoppas ni får en härlig dag!

Opera på Hanö och pannkakor i hamnen

 Igår besökte vi traditionsenligt Opera på Hanö.
I år var det en hyllning till Verdi.

När vi kom i land igen hämtade vi Johanna och besökte ett nytt creperi vid hamnen.
Vi hann smaska i oss goda fyllda pannkakor men Johanna fick syn på vattnet (havet) och sen var det bara till att åka hem.

Johannas sommarlov är slut

Så kom dagen då sommarlovet tog slut för Johanna. 

För Johanna är det omvänt på sommaren. Våra andra barn kan leka hur mycket de vill med sina kompisar när de är lediga. Johanna har inga kompisar hemma. 

Och kommer förmodligen inte att få några heller. 

Det är på förskolan hon kan leka med andra barn. Det är där hon får stimulans av pedagogerna och miljön. Hemma blir hon understimulerad, uttråkad och ledsen.

Det är ändå alltid lite oroligt efter lång ledighet om hon ska vilja gå dit igen. Nu har nästan alla gamla kompisar på avdelningen gått vidare till förskoleklass. 

Ska hon bli omtyckt av dem? Ska hon äta? Ska hon sköta sig? Ska pedagogerna stå ut?...

Sömnlöshet och oro.

Det var Markus som lämnade på förmiddagen och Johanna blev så glad när cykeln styrde mot Kanehall så hon kiknade av skratt där hon satt i lådan. När de kom in vinkade hon glatt hejdå. 

Så den oron var obefogad.

Hejdå Pappa. Du kan gå nu!

Det var Morfar som hämtade på eftermiddagen och enligt hans rapport hade hon ätit tio(!) köttbullar (stackars barn vad hon har svultit i sommar). 

Det ska nog gå fortsatt bra det här.

Regnbågsflaggan i Sölvesborg

På Stadshuset i Sölvesborg vajar just nu Regnbågsflaggan. 

Undrar du varför? 

Då kan du läsa om det i min kommunalrådsblogg.

Det är att ständigt bära gråten

Vi bor i ett litet samhälle, människor är goda och snälla men ibland lite rädda för det som är okänt och nytt.

På min gata bor det bara snälla, festliga och hjälpsamma människor. Det är människor mitt i livet, barnfamiljer och pensionärer.

Det är elva familjer här på gatan. I två av husen är föräldrarna födda i ett annat land än Sverige. I ett hus bor det en familj som är romer, i ett annat hus tillhör familjen Jehovas vittnen. I vårt hus bor det en flicka med grav utvecklingsstörning och stora fysiska funktionshinder.

Jag har läst om grannarnas protester mot ett LSS-boende i Glasberga och på andra ställen. Jag har blivit förbannad och ledsen. Men jag vet ju att intolerans nästan alltid handlar om okunskap och rädsla.
Jag har tänkt att det är för att de inte vet vilka som ska bo där, för att de inte känner dem, för att de inte vet deras namn.

Så läser jag min bloggkompis om hur deras grannar beter sig. Om ett litet barn.
Och jag blir så ledsen.
Och trött.

Att ha ett barn med funktionshinder är en sådan svår kamp. Varje dag.
Det är en stor sorg om krossade drömmar att bära med sig. Varje dag.
Det är en kamp för rättigheter och att försöka hålla huvudet högt när man vill vika ned blicken.

Familjerna kämpar för att orka. För att orka med sin vuxna relation. För att orka ha engagemang för familjens övriga barn.

Det är att ständigt bära gråten så nära så nära.

En sak man inte behöver mitt i detta.
Är att strida med sina grannar. Om att ens eget barn ska få bo i sin egen familj på sin egen gata.

Jag är så glad och tacksam för att vi bor med goda grannar och jag hoppas så innerligt att Johanna ska få fortsätta ha goda grannar den dagen hon flyttar ifrån oss.

Och förresten; i helgen har Regnbågsflaggan vajat över Stadshuset i Sölvesborg.

Jag har endast fått positiva och nyfikna kommentarer om det.
Det gör mig varm i hela kroppen. Här finns de goda människorna. I den lilla varma staden Sölvesborg.

Barnvakt är det vackraste och mest värdefulla just nu

Vi åkte till Göteborg. 

Bara jag och Markus. 

Det var vuxet, sofistikerat och alldeles underbart.

Ludde är med sin pappa på Gotland. 

Junie och Johanna var hos Farmor och Farfar och hade det fint.

Och vi ägnade oss åt livets goda: kärlek, mat och musik.

Vi åt fantastisk lunch i slösande sol

Jag såg min 21:e Lundellkonsert

 

Jag förälskade mig i livet och i boulevarder

Vi fikade i Haga

Lundell spelade en av de allra vackraste - Evangeline 

Klippmarodören

-Har ni slängt Totex på häcken?

-Nej det är bara Heléne som gått loss med häcksaxen igen...

Helenadagen

Det var en ovanligt bra namnsdag för mig i år.

Jag fick den bästa burgaren i mitt liv serverad i mitt kök och jag plockade mitt livs första egenodlade tomater och avnjöt på altanen.

Ja jag vet att dessa godingar här ser ut som självlysande biljardbollar.
Men det är faktiskt röda, söta tomater fotograferade med iPhoneblixt mitt i natten...

Dagens Namn: Helena (länk från Namnsdagen Bengt Af Klintberg)

"Helena är ett grekiskt kvinnonamn som troligen återgår på ett ord med betydelsen ’den strålande’, ’skinande’ (jfr grekiska helios ’sol’)"