Jag har läst Mikael Romeros bok om "Sahlin-affären" i helgen. Den var svår att släppa.
Det var ett fint porträtt av engagerade Mona Sahlin, en bra inblick i hur det är runt omkring Sveriges toppolitiker och en skildring av drevet som gick 1995. Långt innan Facebook och Twitter och bloggar. När en nyhet var en nyhet i 24 timmar.
Mikael Romero var Monas pressekreterare och naturligtvis hade han en nära relation till henne. Somliga menar att man då inte kan skriva en bok och förhålla sig objektivt. Vem fan är objektiv idag? Varför vill vi inte få sanningen från den som upplevde den, från de som glöder av passion, ilska eller kärlek.
Läs den. Och fråga dig själv och andra varför det blev så här. Och om det ska få hända igen. Vilken sorts politiker vill vi ha. Människor?
Personligen så känner jag att Mona fattas i svensk politik, det är en oerhörd förlust att slänga bort en sådan politisk begåvning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar