Det känns lite märkligt.
Jag har träffat habiliteringen, och just denna specialpedagog... flera gånger.
Men då har jag haft en annan roll, då har jag varit proffessionell och träffat habilitering ihop med behövande föräldrar.
Nu är jag på den här sidan.
Nåja.
Johanna var inte i form.
Förkyld och febrig.
Snorig.
SNORIG.
Jag har nu börjat notera, tror jag, att Johanna är som gladast och roligast när hon är med "oss".
När det kommer besök,
då vi vill att hon ska vara som mest strålande,
så är hon reserverad och passiv.
Kanske har hon börjat märka skillnad på DOM och VI.
Det är ju bra.
I dag fick vi ett nytt hjälpmedel.
En STÅBRÄDA.
Alltså... hon ska stå fastspänd på en bräda, för att träna sina ben och muskler och nacke...
Hon provade en liten stund.
Och hon verkade helt chockad.
Och vi vet inte riktigt var vi ska göra av alla utrymmeskrävande prylar...
Men vi är glada för att de finns.
Och för att vi lever i just Sverige.
Vi får väl helt enkelt bygga till.
1 kommentar:
Våran Habilitering gör inga hembesök. Jo, någon gång i början kanske. När Filip var i ungefär Johannas ålder gjorde vi om alla golv, vi la in samma golv på hela undervåningen UTAN trösklar och lister mellan rummen.
Vi visste ju ingenting och tänkte är det så att det blir rullstol så ska det gå lätt...
Vi har gjort vårat första besök på skolan där Filip ska gå i höst. Han ska gå i Särskola fast tydligen mera inriktat på träning, så dom sa Träningsskola! Har vi aldrig hört förut.
Det verkade jätte bra. Nu ska vi ta med Filip nästa gång. Jag har skjutit skolan framför mig i 6 års tid, inte velat(inte orkat)tänka på det, nu känns det till och med spännande!!!
Skicka en kommentar