Jag tänker fortfarande, ofta, hur det kunde ha varit.
Hur det borde ha blivit.
Jag vaknar fortfarande om natten och är ledsen. Inte så ofta på dagen.
Men det händer allt oftare att jag sover flera nätter i rad utan tårar och sorgsna drömmar.
Min fina tjej hjälper mig runt de tunga tankarna. Hon får mig att bli glad.
Hon är en så älskvärd och glad bebis.
Så sorglös.
Jag tror att hon är den stabilaste och minst oroliga i vår familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar