tisdag 5 augusti 2008

Resan till Holland

Den här texten fick jag av Viveca, på habiliteringen
(text Emily Pearl Kingsleys, översättning av Margareta Ugander):

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det är att ha ett utvecklingsstört barn. Jag vill här försöka hjälpa människor, som inte fått erfara denna speciella upplevelse.

Det känns så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien.

Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se.

Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler.

Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen.
Du packar väskan och ger dig iväg.

Efter några timmar landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger:
"Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."

Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats.

Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker.
Du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar.
Holland har tulpaner.
Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

4 kommentarer:

Linda Seth sa...

Måste bara få kommentera denna "vers"
Har hört den förr och det är så sant, när man väl börjar "komma in sig" så gillar man Holland.

Men drömmen om Italien försvinner aldrig.....

Anna sa...

När vi träffas Heléne så pratar vi ofta om minnen från våra resor. Vi har gjort en del resor tillsammans, ibland lite galna men samtidigt fantastiska och härliga resor. Resor som vi idag kan förundras över, skratta åt, skämmas för, längta efter. Oavsett resa så vill vi inte ha den ogjord.
Att resa betyder något speciellt och oavsett vart man reser så förstår man att hela världen är just unik och speciell, på olika sätt. På sitt sätt.
Likaså är alla våra barn. Speciella och unika på sitt sätt.
Jag är glad att jag får vara med på Johannas resa. Ytterliggare en resa som kommer att bli speciell och unik. På sitt sätt.
Idag när jag såg Johanna tillsammans med båda sina föräldrar såg jag mycket kärlek. Från er alla tre, inte bara från hennes mamma och pappa, utan även från Johanna själv. Känsla!
Tack för en mysig kväll, som nu snart blivit morgon efter att jag fastnat i bloggens värld...

Anna

Heléne sa...

Tack Anna. Vi har ju redan vart i Holland. Jag tycker också vi hade en mysig kväll. Vi ses snart igen! /Heléne

Anonym sa...

Jag var ute o surfade och stötte på en så fin sång och tänkte direkt på detta inlägg som du gjort. Ja dikten och sången biter sig fast<3
http://www.youtube.com/watch?v=AXJBLNdG-WU