Min dröm gick i uppfyllelse. Jag kom till New York.
Visserligen på en snabbvisit men Åååhhh!
Visserligen på en snabbvisit men Åååhhh!
söndag 19 januari 2014
Ny musik
Johanna har aldrig gillat vår musiksmak här hemma (gubbrock). Hon lyssnar hellre på tjejer som sjunger schlager eller pop.
Men nu är det plötsligt Håkan Hellström som gäller. Jag vet inte hur det gick till men hon är väldigt tydlig = blir ursinnig när hon inte får lyssna.
Eftersom hon helst lyssnar på samma låt om och om igen har jag snabbt tröttnat. Men inte hon.
Det här klippet visar när vi tvingas spela samma låt för tionde gången under samma frukost...
En liten liten sten
Det har varit en ovanlig och lite rörig tid för Johanna och den här familjen.
Först en solsemester och alldeles för lång ledighet (enligt Johanna). Hon blir uttråkad och understimulerad av att vara hemma för länge, hon behöver sina kompisar och förskolan. Sen fick hon äntligen komma tillbaka till sin älskade förskola, pedagogerna och kompisarna. Och SOM hon pratade om detta när hon börjat. Även om jag inte förstår vad hon säger så känner jag och hör glädjen och entusiasmen i hennes röst.
Och nu, förra helgen, fick hon för första gången sova själv på Björnlyckan. Det kändes lite oroligt men gick jättebra. Jag är så glad för det och det känns redan som att en liten liten tung sten har lättat från mitt bröst när jag tänker på framtiden.
Tack till er som finns för vår familj och i synnerhet för Johanna. Både pedagoger och släktingar.
Tack Mamma och Pappa som fixade allting här hemma så att vi kunde resa bort. Tack Tobbe som kom hem den här helgen och hjälpte oss så att vi kunde genomföra en planerad konferens.
Ni är helt enkelt ovärderliga!
Först en solsemester och alldeles för lång ledighet (enligt Johanna). Hon blir uttråkad och understimulerad av att vara hemma för länge, hon behöver sina kompisar och förskolan. Sen fick hon äntligen komma tillbaka till sin älskade förskola, pedagogerna och kompisarna. Och SOM hon pratade om detta när hon börjat. Även om jag inte förstår vad hon säger så känner jag och hör glädjen och entusiasmen i hennes röst.
Och nu, förra helgen, fick hon för första gången sova själv på Björnlyckan. Det kändes lite oroligt men gick jättebra. Jag är så glad för det och det känns redan som att en liten liten tung sten har lättat från mitt bröst när jag tänker på framtiden.
Tack till er som finns för vår familj och i synnerhet för Johanna. Både pedagoger och släktingar.
Tack Mamma och Pappa som fixade allting här hemma så att vi kunde resa bort. Tack Tobbe som kom hem den här helgen och hjälpte oss så att vi kunde genomföra en planerad konferens.
Ni är helt enkelt ovärderliga!
torsdag 2 januari 2014
Tack för julklappen!
I den här familjen köper vi inte längre julklappar och slår in i paket. Vi har det mesta vi behöver.
Det vi saknar är tid tillsammans.
Därför har vi de senaste åren bett alla våra anhöriga att vara med och bidra till en gemensam upplevelse för vår familj. I fjol åkte vi till Berlin.
I år går den gemensamma resan till Barcelona. Vi är nio stycken så det krävs en del pusslande för att logistiken och reseplaneringen ska fungera ihop med jobb, nationella prov, tentor och andra åtaganden.
Dessutom krävs det många som bidrar för att det ska funka ekonomiskt.
Därför säger vi från hela vår familj STORT OCH VARMT TACK till alla våra anhöriga som hjälper oss med detta.
Vi ska inte bara äta, chilla och shoppa. Vi ska gå på fotboll också. Det blir derby minsann.
Tack alla ni som gjorde det möjligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)