Vi slet hårt och det känns idag i alla mina lemmar.
Dagens absolut värsta var de miljontals rärliga myräggen som jag hittade under några krukor - jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna äta kokt ris igen.
Alla sorters insekter passade också på att äta lite på oss.
Men det gör ingenting. För äntligen.
Äntligen - har jag haft näsan i jorden, smuts under avbrutna naglar och känt att jag lever!
-Men Mamma, du borde ju inte satt på mig den helt nya vita tröjan när vi skulle trädgårdsarbeta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar