Apropå körsbärsträd

Det är minsann inte bara i Kungsträdgården de har vackra körsbärsträd.

Vi har en del tjusiga exemplar här i Sölvesborg också.

Läs mer här!

Plakatmålning

Johanna och jag har varit och målat plakat inför 1:a maj.

Om Johanna får välja så bär hon helst detta:

"Tjejer kan allt"

Markus åkte till Stockholm med tåg i morse.
Jag bad honom gå till Kungsträdgården och ta en bild.


-Varför då?, frågade han

-Det får du se, svarade jag.


Han gjorde som jag sa, och bilden blev levererad i min mobil för en stund sedan

Med vinden mot kinden

Idag blev det premiär, för första gången någonsin, har Johanna åkt cykel till förskolan!

Det gick bra, hon babblade hela vägen, och jag som cyklade uppfattade det som att hon gillade färden över vitsippor och under fågelsång och med vinden mot kinden.

Spår av Johanna

Det har varit påsk och jag har haft fyra "lediga" dagar.

Jag har gjort den sämsta prioriteringen någonsin. Tror jag.

Det fanns en gigantisk smutstvätt som väntat länge på mig.
Som alla vet så är det ingen konst att tvätta.
Men sen kommer det lite arbete efter tvätt, som att vika, stryka, mangla...

Min dåliga prioritering gjorde att jag tillbringade två dagar i en mörk och fuktig(?) tvättstuga.
När alla(?) andra var ute i solen och gjorde fint i trädgårdarna eller var på picknick med familjen.

Men jag klagar inte så högljutt ändå. Alla barnen har varit hemma.
Och det känns som ett litet mirakel varje gång

En och annan kopp kaffe på yttertrappan har jag faktiskt också hunnit med.

Och jag har inte tagit ett endaste bloss på en cigarett, trots att det är säsong, minst sagt, för det.

Och Johanna hon drar omkring i huset, kasandes på sin rumpa, och sliter och drar i allting som kommer i hennes väg.

Plättar

Här gräddas plättar!

där stad möter land

En helt vanlig syn mitt i centrum i Sölvesborg...

Utflykt till Malmö

Vi lämnade Johanna hemma och åkte till Malmö för att se MAIF möta MFF.

Fem av sju familjemedlemmar var med och vi hade en trevlig resa dit och åt god mat med på uteservering innan matchen.

Det var så surt att se MFF trycka in ett mål när MAIF hade övertaget och flera bra chanser.
Bittert minst sagt.


Men vi fick en härlig utflykt och se så fina vi är i våra halsdukar på en uteservering!

Kärlek

Det kom ett SMS, en kärlekshälsning, hemifrån köket.
Markus fyller diskmaskinen.

Påskfest

Johanna har påskfest på förskolan



from my iPhone

I Stockholm fann jag...

Äntligen har jag fått uppleva ett självspelande piano.

Johanna på kalas

Johanna är långt ifrån mig igen.

Hon har sovit hos Farmor och Farfar natten till idag och ska göra det inatt också. Hennes storasyster och Pappa är också där.

Just nu är de på kalas hos kusinerna.

Och jag är övertygad om att hon mår prima...


Här säger hon Hej till sin mamma, tror jag...


Jag går in och ut på hennes rum och förnimmer doften.

Distriktskongress

Idag har det varit distriktskongress i Ronneby!


Svårt att föreställa sig att denna lokal...


...för en vecka sedan såg ut så här!

Äntligen!

Ludde har tappat en tand!

(Minns hur han bekymrade sig)

Han ringde mig nyss och var överlycklig och jag tror minsann att detta är det största som hänt i hans 6-årsliv

Här dansar jag med Thomas Deutgen

Nu åker jag mot Let´s Dance Live i Ronneby!
Och jag tänker naturligtvis hålla fanan högt för Sölvesborg och ge järnet för att vinna.

Men innan ni dömer mig för hårt (om det ändå inte blir så) så är det några små saker ni måste känna till:

Det är publiken som röstar fram vinnaren. Mina tre konkurrenter är väldigt mycket mer kända än mig, både i länet och landet. Dessutom brukar politiker inte stå så högt upp på popularitetslistor.

Det sägs att "showandet" är viktigare än dansstegen. Mina tre konkurrenter lever sina liv på en scen. De försörjer sig på att showa.

Igår hade vi teknikträning på eftermiddagen. Det berättades då om fusk i gruppen.


Nu åker jag.
Och jag ska som vanligt göra allt för Sölvesborg!

Här posar Thomas med danstränare Angelina


...och här dansar jag med Thomas Deutgen

En dag kvar

Ni har väl inte glömt att jag ska vara med i Let´s Dance!?

Imorgon är det alltså dags.

Och jag är inte alls så avslappnad som folk tycks tro, jag bara undviker att prata om det...

Ludde ser i alla fall fram emot det och har räknat ned dagarna hela veckan.
Och nu är det bara en dag kvar (HJÄLP!)

Johanna får semestra hos Farmor och Farfar,
Ludde och Tobias och möjligen Fredde får följa med och se proffsen dansa och så en förödmjukande glimt av sin mor.

Junie, som är den mest let´s danciga av oss, kommer tyvärr inte till oss den här helgen eftersom det var annat på gång i hennes andra hem.
Annars tror jag att hon hade haft störst behållning av hela spektaklet.

Vi ska i alla fall bo på hotell, äta god mat, se proffsiga dansare, äta god frukost och koppla av.
Nästan hela familjen.
Det är minsann inte dåligt!

Matkultur

Åh vad det är berikande när man lär känna människor med annan bakgrund och erfarenheter än sig själv.

I vår lilla Socialdemokratiska förening är vi människor helt olika och har mycket att lära av varandra.

Igår hade vi tema matkultur.

Några medlemmar som föddes någon annanstans än i Sverige hade tagit med sig typisk mat från sitt hemland.

Därför åt jag mig igenom en buffé bestående av rödbetssoppa från Polen, gulaschsoppa från Ungern, polskt bröd, dessutom rätter (som jag nu inte minns namnen på) från Rumänien och Bosnien.

Den här desserten; paj från Rumänien och kaka från Bosnien...

jag säger bara.... Ååååhhh...

Tack fantastiska vänner!

Johannahumor

Det här är Johannas absoluta favorit.
Hon tjuter av skratt när hon ser och hör den och så härmar hon ljuden mycket bra.


Nu kan hon nästan säga både Chaaarliie med brittisk accent och Aaaoouch!

Dagens hämtning

Så här mysigt hade Johanna det idag när Pappa kom för att hämta hem henne.

Inte konstigt att hon i vanlig ordning blev så här arg när det var dags att gå hem.

Viktigt om jämställdhet

Det här är min favoritblogg och det här inlägget är väldigt viktigt! Korvasbloggen

Svarta stunder

Många av mina vänner fick sina barn ungefär när jag fick mina första, i början av nittiotalet. Jag tänker inte hyckla. Ibland tänker jag på hur det skulle ha varit. Om jag endast hade haft Tobias och Fredrik, 19 och 21 år. Knappast barn längre. Då hade mitt livspussel definitivt varit annorlunda, inget trix med barnvakteri, inte så svårt att beställa en resa. En tidig dröm hos mig var att få biståndsarbeta på en svensk skola någonstans i världen. Det hann jag knappast med innan jag fick första sonen eftersom jag inte ens hade fyllt arton år. Sen kom Ludde som ett sladdbarn. Men han blir ju stor så snabbt och nu har har börjat skolan. Och så kom Johanna. Hur hade livet varit utan Johanna? För oss vuxna och för resten av familjen. För släkten och vännerna. Johanna blir inte "stor". Hon kommer alltid vara beroende av oss. Och det blir förmodligen inget utlandsarbete för mig. Och det är mycket annat som snurrar i huvudet emellanåt när man har ett barn som aldrig blir stor och självständig. Men tro inte för ett ögonblick att jag skulle vilja vara utan den här bestämda lilla fröken. Hon som sitter där i stolen varje morgon och väntar på välling men som vägrar göra minsta insats för att äta själv. Så fort hon ser vällingen så lutar hon sitt huvud tillbaka, stänger ögonen och öppnar munnen. Nu ska det bli hårdträning i att hon ska hålla flaskan själv. Minsann.

Hon är glad också

Jag vill gärna visa er att Johanna är glad ibland också.

Som här, när hon "springer" mot sin pappa!

Dagens hämtning

Även idag visade Johanna sitt missnöje med att hon måste lämna sina kompisar och pedagoger på förskolan för att följa med oss hem.

Men hon har faktiskt inte det så dåligt här hemma som man skulle kunna tro.