Stefan Löfven besökte Blekinge

Idag har Blekinge haft besök av Stefan Löfven. Vi besökte en högstadieskola i Olofström och IF Metallklubben på Volvo. Allt gick fint och smidigt förutom att det varit en trafikolycka på E22 i Fjälkinge vilket i och för sig gjorde att vi fick tillbringa en extra halvtimme i bilen från Kristianstad till Olofström.

Men då fick jag möjlighet att prata lite mer med Stefan om viktiga frågor för Blekinge.

Wefie med Rudolfsson, Löfven och Björklund.

Nu ska jag packa och logistikplanera för en weekendresa med hela familjen.

Grattis på dagen!

Idag är det Markus födelsedag! 

Han blev uppvaktad med sång och kaffe på sängen. 

En morgonrock och en pochette från Björn Törnblom kunde han hitta i paketen.

#mittsölvesborg

#mittsölvesborg

Det var många, väldigt många, som inte gillade sverigedemokraten Jimmie Åkessons beskrivning av sin uppväxt i Sölvesborg. 

På sociala media exploderade det av andra bilder och berättelser. Och det är ju alldeles utmärkt att visa att det finns en mångfald i Sölvesborg och en mångfald av upplevelser.

Vi är många som ser Sölvesborg som en skön plats på jorden. Några av oss bor här nu. Några är uppvuxna här men har gett sig ut på äventyr i världen. Vissa av oss kommer på semester eller besök då och då; för att vi trivs i Sölvesborg.

Och vi som gärna vill berätta om vår bild och visa omvärlden allt det fina med vår stad kan hjälpa till genom att skriva några rader eller dela bilder på Facebook, Instagram eller Twitter. Märk inläggen med #mittsölvesborg

Nu har kommunen öppnat en sida för att samla ihop allt det fina som delas på social media. 

Kolla in hemsidan: #mittsölvesborg

Radio Blekinge uppmärksammar kampanjen #mittsölvesborg

Gottedag

Det var först kongress och sedan gala. Jättekul!

Men idag är jag trött. Benen, huvudet och resten av kroppen vill vara helt helt stilla.

Så jag bad Ludde att gå till kiosken och köpa nåt gott.

Kolla så bra han fixade detta!

Luggdags

Idag skaffade jag mig en lugg. 

Ludde tyckte det var väldigt synd att jag inte frågade honom om råd INNAN klipp och färgning. 

Han är med andra ord inte så nöjd med resultatet.

Trevligt lunchsällskap

Idag har Ludde och jag varit på ögonmottagningen i Karlshamn. Det är trevligt att umgås med honom. Han är klok och nyfiken.

Mina söner och vapen

Jag har försökt att fostra mina söner till fredliga, ickevåldsförhärligande män. Jag är mycket nöjd med resultatet, både av de båda som är flygfärdiga och lämnat boet och den yngre som fortfarande finns hemma.

Men så har märkliga saker börjat dyka upp.

Det började med att Tobbe la ut den här bilden på Facebook.

Några dagar senare kom Ludde hem med en "pistol" han gjort i slöjden. 

Och nu även en "kniv" från slöjden.

Nåja. Jag tycker fortfarande man kan leka bättre saker än mord.

Om ni inte känner mitt språk

Idag är det ovanligt många som har läst min blogg.

Förmodligen är det många läsare som inte känner mig, som aldrig hört mig prata, som inte känner mitt sätt och mitt språk.

I de tidiga blogginläggen skriver jag om "den elaka barnläkaren". Det låter kanske som ord från en hård och bitter människa. Jag känner därför behov att förklara just det där.

Barnläkaren som tog hand om oss, som ställde diagnos på nyfödda Johanna och som följde upp oss de första åren är vare sig elak eller dålig. Tvärtom. Det är en fantastiskt bra, pedagogisk och kompetent läkare som vi har den största respekt för. Dessutom är hon en mycket sympatisk och förstående människa.

Men så känns det, just då när en får ett sådant besked
"Det är inte mitt barn det är fel på. Det är dig det är fel på. Du som ger oss detta besked. Dumma dig".

I vår familj är vi verkligen tacksamma för allt stöd vi har fått i fantastiska Blekinge och Sverige.
Jag minns inte att vi träffat på en enda dålig person i alla de olika professioner vi möter via Johanna.

Johannas sexårsdag!

Tänk att det är sex år sedan den lilla flickan föddes

Älskade Johanna vad vi är glada för att du kom till oss, även om vi ofta önskar att allt vore annorlunda så har vi aldrig någonsin önskat oss någon annan än du.

Kalas hade vi ju i lördags, men i morse blev det dragspel, sång, flagga och paket på sängen.

Johanna har aldrig förstått sig på att uppskatta paket. Inte tidiga mornar heller för den delen.

I paketet låg det en fin turkos morgonrock.

Ikväll har vi ätit god blåbärstårta med Mormor, Morfar, Mats, Juan, Tobias och Sofia.

Kalas för flickorna!

 Igår hade vi kalas för flickorna. Junie som har fyllt 12 och Johanna som ska fylla 6.

Huset var proppfullt av trevliga människor, god mat, vackra tårtor och många ljus. Även om det kändes påtagligt för oss alla att Farfar saknas och borde varit med, så blev det ett bra kalas.


Junie fick bland annat en morgonrock som matchar hennes färgstarka tapeter och personlighet!

 

Begravningsdag

Så kom den tunga dagen till sist. Det blev begravning för flickornas Farfar.

Jag vaknade till fågelsång på morgonen och tog det som ett gott tecken. Markus hade önskat sig vackert vårväder och det blev precis så. Det blev trots allt en ljus och fin dag i Jämjö.

Kyrkan och församlingshemmet var fyllda av goda människor som kommit för att ta farväl.

Förutom det sorgliga i att begrava någon så blev det många glada stunder under dagen också. Alla samtal och berättelser. Ett fint och positivt bildspel över farfar. Markus fina text och tal. Och Junie som var så modig och sjöng solo i församlingshemmet. 

 

Johanna visade vägen - mot Björnlyckan

Johanna mår som bäst när hon är på sin älskade förskola, med kompisar och pedagoger.

Här hemma blir hon lätt uttråkad, understimulerad, ilsken och ledsen.

Johanna kan inte "gå ut en sväng" när hon känner för det, hon har inga egna kompisar som följer med hem, inga föreningsaktiviteter. Men hon behöver förstås allt det där - precis lika mycket som alla andra barn.

Så efter flera års övervägande, vånda, diskussioner - så tog vi chansen och provar korttidsboende.
För Johannas skull.

Nu ska Johanna vara på Björnlyckan, ett kombinerat fritidshem och korttidsboende, på måndagskvällar och någon helg i månaden.

Det är lite oroligt. Och vi vuxna har inte riktigt blivit inskolade ännu. Det känns fortfarande lite tufft.

Men Johanna är jätteglad! Hon har funnit sig väl tillrätta med sina kompisar och personalen som jobbar där. När vi parkerar bilen är hon glad, hon går med bestämda steg mot dörren och när vi kommit in och hängt av jackan vinkar hon glatt hejdå på oss.

Det känns skönt att det går så bra, och snart kanske vi föräldrar också kan släppa känslan av skuld och njuta av framstegen som Johanna gör när hon utvecklas tillsammans med nya kompisar.

Jag är så glad och tacksam för det stöd vi får och för att Johanna visar vägen och leder oss framåt.