För det vi behöver är varandra

Johanna mitt älskade barn,

Vi har det ganska jobbigt nu, du och jag.
Du med din frustration och besvikelse när du inte får som du vill
eller när jag inte förstår.
Jag med mina begränsningar
och skärvor av en dröm som inte gick i uppfyllelse.

Du med dina röda lockar, ditt vackra leende och din fina vita hy,
du lär mig så mycket. Men det är tålamodsprövande.

Det kunde ha varit annorlunda.

Du kunde ha målat våra ljusa väggar med tuschpenna.
Du kunde ha tjatat om glass och godis.
Du kunde ha klippt av dina röda lockar.
Du kunde ha gått iväg till en kompis, utan att säga till.
Du kunde ha cyklat omkull och skrapat knä.

Men du gör inget av det där.
Det är en stor sorg.

Du är också frustrerad.

Du kräver.
Du skriker.
Du bits, rivs och slåss.
Du matvägrar.
Du skadar dig själv.

Just nu är min energi på väg att ta slut.
Det lyser rött rött rött

Och jag drömmer smått.

Om att få gå ut i trädgården, bara en liten stund.
Om att få äta en måltid med min familj, i frid.
Om att få rå om din storebror själv, en dag.
Om att få skratta, utan oro, utan sorgens blänk i ögonen.
Om att få slippa skuld och samvetsgnag.

Johanna mitt älskade barn,
jag hoppas den här sommaren gör oss gott.

Så att vi inte tar kål på varandra.
För det vi behöver är varandra.