Nu har vi varit hemma i en vecka, Johanna och jag.
Febriga, snoriga och hostandes.
Det har varit tålamodsprövande för oss båda.
Johannas humör och beteende är i långa stunder väldigt dåligt här hemma.
Att dessutom vara sjuk, sakna kompisar och frisk luft gör förstås det inte bättre.
Inte för mamman heller.
Många gånger den här veckan har jag drömt om att att få äta en enda måltid utan skrik och bit och snor och tårar.
Imorgon ger vi oss iväg till förskolan igen.
Vi har pratat om det ikväll och Johanna var så glad och rabblade namnen på personal och barn.
Kanske var det vetskapen om morgondagen som gjorde att hon varit på så strålande humör ikväll.
Hon har busat och skrattat högt och varit så mysig som bara hon kan.
Men det är sällsynta stunder.
Kvällen har varit bra.
Ludde var trött och nöjd efter en dag med sol och fotboll.
Johanna har skrattat sig igenom de senaste timmarna.
Själv fick jag ett par timmars trädgårdsarbete när barnen lagt sig, gräsmattan som drabbats av snömögel ska bli grön igen.
Nu lägger jag mig och tar den här goda känslan med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar