Släkten är värst

Tack för en trevlig fest!

Christina fyllde femti och den bästa presenten var såklart när hennes idol Emil Sigfridsson plötsligt stod livs levande i vardagsrummet och sjöng Elvislåtar.
Det var en bra present som pappa hade fixat.

Som alltid är det kul att umgås med Perssons.
Min fantastiska släkt.
Som trots alla brister och dåliga skämt är min festliga familj.
De har präglat mig och format mitt jag.
De bästa festerna som finns, det är de, när vi träffas.
Alla mina fastrar och farbröder (även de ingifta), mina kusiner och kusinbarn.
Alla lekar och tävlingar.
Intriger.
Skvaller.
Tjuvrök.
Öl, vin och dålig sprit.

Vi fick höra "Anita min älskling" och andra höjdpunkter ur Dinnes karriär.
"Vi var lite bättre än Lasse Stefanz" (citat Bertil Persson) åtföljt av hans självklara skratt.

Jargongen i släkten är inte alltid så lätt att begripa sig på. Inte för en utomstående. Men jag känner er och jag tycker om er.

Johanna verkade också tycka om.

Tack än en gång, ni är hjärtligt välkomna på Tobias fest!